Efter att ha streckläst Patrick Ness bok har tankarna virvlat i mitt huvud.
Det här är en ungdomsklassad bok med 13-årige Conor i huvudrollen. Han bor med sin mamma som sedan länge är döende i cancer. Det är det ingen som talar med honom om utan alla menar att behandlingarna som avlöser varandra, ska göra henne frisk. Han är mobbad i skolan. Han har en frånvarande far som numera bor i USA med ny familj. Den som finns närmast till hands, mormor, kommer han inte överens med.
Conor har en återkommande mardröm som han verkligen fasar över. En dag förvandlas idegranen på tomten till ett monster, men inget kan skrämma honom så som mardrömmen. Monstret säger att han kommer tillbaka fyra gånger. De tre första för att berätta sagor. Sagor med tvetydigheter och inga enkla slut visar det sig. Den fjärde gången vill monstret att Conor berättar...sanningen.
Tankarna virvlar som sagt efter att ha läst boken. Nyfiken över vad andra har tyckt läser jag recensioner och bloggar och blir lite överraskad. Någon tycker den passar som högläsning på lågstadiet. Absolut inte! säger jag. Det är en otroligt bra och välskriven bok om att växa som människa och att hantera sin sorg. Men för vem? Inte för den som är mitt uppe i sin sorg. Kanske efter något år. Jag tror att boken kräver en stor mognad hos sin läsare för att inte verka skrämmande. Jag vill gärna diskutera boken med andra.
onsdag 2 maj 2012
Sju minuter över midnatt
Efter att ha streckläst Patrick Ness bok har tankarna virvlat i mitt huvud.
Det här är en ungdomsklassad bok med 13-årige Conor i huvudrollen. Han bor med sin mamma som sedan länge är döende i cancer. Det är det ingen som talar med honom om utan alla menar att behandlingarna som avlöser varandra, ska göra henne frisk. Han är mobbad i skolan. Han har en frånvarande far som numera bor i USA med ny familj. Den som finns närmast till hands, mormor, kommer han inte överens med.
Conor har en återkommande mardröm som han verkligen fasar över. En dag förvandlas idegranen på tomten till ett monster, men inget kan skrämma honom så som mardrömmen. Monstret säger att han kommer tillbaka fyra gånger. De tre första för att berätta sagor. Sagor med tvetydigheter och inga enkla slut visar det sig. Den fjärde gången vill monstret att Conor berättar...sanningen.
Tankarna virvlar som sagt efter att ha läst boken. Nyfiken över vad andra har tyckt läser jag recensioner och bloggar och blir lite överraskad. Någon tycker den passar som högläsning på lågstadiet. Absolut inte! säger jag. Det är en otroligt bra och välskriven bok om att växa som människa och att hantera sin sorg. Men för vem? Inte för den som är mitt uppe i sin sorg. Kanske efter något år. Jag tror att boken kräver en stor mognad hos sin läsare för att inte verka skrämmande. Jag vill gärna diskutera boken med andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nej, absolut inte högläsning för små barn! Men om man kunde få till att ha den som högläsning på högstadiet? Eller ha den som bokcirkelbok med lite äldre barn, som kunde diskutera den? För jag tror inte heller den hjälper den som är mitt i ett sorgearbete, men den kan vara bra att läsa för andra. Som förberedelse inför livet? Som förståelse ifall man har eller får någon i sin nära omgivning som får sorg?
SvaraRaderaDet är en diskussionsbok, absolut. Och jag tyckte mycket om att läsa den.
Denna bok är absolut för äldre elever, för högstadiet och gymnasiet. Boken är en välskriven berättelse om sorgbearbetning och om att hantera och acceptera svåra saker. Jag sträckläste också boken och jag tycker den är mycket bra och tänkvärd men jag kommer inte att ha/rekommendera den på f-6-skolorna utan endast på högstadiet.
SvaraRadera