söndag 26 januari 2014

Silverpojken

Ännu en efterlängtad uppföljare har kommit. Kristina Ohlssons Silverpojken. En fristående fortsättning på Glasbarnen. I det här fallet kan jag hålla med om att det fungerar att läsa den utan att ha läst första delen. Med Glasbarnen vann Kristina Ohlsson Barnens romanpris 2013. HÄR kan du läsa våra tidigare inlägg om just den boken.

Silverpojken är en fascinerande berättelse där det troligtvis finns ett övernaturligt inslag. För precis som i Glasbarnen lämnas det öppet och det blir upp till läsaren att tolka.
Alladin bor tillsammans med sina föräldrar i det gamla vattentornet. Där driver även hans föräldrar en restaurang. Det är svårt med ekonomin vilket Alladin börjar förstå allt mer.
Det försvinner mat från restaurangen nästan dagligen och det förbättrar inte läget för Alladins familj. Hans föräldrar börjar till och med att fundera på om det inte vore bättre att flytta tillbaka till Turkiet igen. Alladin var väldigt liten när de kom till Sverige och han vill absolut inte flytta. Åhus är hemma för honom.
Tillsammans med sina vänner Billie och Simona försöker han avslöja mattjuven.
I berättelsen vävs in en 100 år gammal berättelse om en silverstöld vilket ökar spänningen.
På ett väldigt fint sätt tar författaren in aktuell debatt om nyinflyttade svenskar och flyktingar utan att det känns som några pekpinnar.
Jag gillar boken och tycker att språket flyter bättre i den här delen. Reservationskön är redan lång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.