måndag 14 september 2015

Det är jag som är Mickan!

När familjen bestämmer sig för att flytta bestämmer sig Mikael för att löpa linan ut och kalla sig för Mickan bland nya kompisar och klasskamrater.
Mikael är född i en pojkes kropp men känner sig inte bekväm i detta. Hon har blivit svårt mobbad i sin skola och inte mött någon förståelse hos lärare eller skolledning.
På den nya skolan välkomnas Mickan och där finns en större förståelse. Det är allt lite pirrigt när läraren presenterar Mickan och hon stegar in i en ny jeanskjol.
Boken beskriver sedan Mickans första året med både mot och medgångar. Strax innan sommaravslutningen är Mickan beredd att berätta om sin stora hemlighet för sina klasskamrater, stöttad av sin lärare och familj.
Det här är ingen stor litteratur, allt är lite väl tillrättalagt, men en mycket viktig bok som jag anser bör finnas på alla bibliotek. Jag kan bara påminna mig om en enda ungdomsbok, Utan titel, där Mio också gillar att gå i kjol emellanåt.
Saga Becker, skådespelare, skriver på baksidan av Det är jag som är Mickan. " Hade jag haft en sådan här bok när jag växte upp hade jag  inte känt mig så ensam."
Boken är skriven av Malin Nilsson och Vanessa López med illustrationer av Daniel Sjö.

6 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Boken är spännande och lättillgänglig, jag skulle älskat den som barn, tyvärr kallas det här för tillrättalagd, vilket klingar något negativt när det är just det som gör den värdefull.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Pyrola! Jag kan förstå din invändning och jag håller med om att boken är värdefull. Jag skriver ju också att den bör finnas på alla bibliotek. Vad jag menar är att det borde inte vara något ovanligt utan istället lätt för alla människor att hitta litteratur som man kan spegla sig i. Som jag nämner vet jag bara en bok till där Mickan skulle känna igen sig, Utan titel av Gunnarson. Jag tror egentligen vi menar samma sak och att det är lätt att missförstå ord.

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Varför står det hen i texten? Det står ju hon i boken. Mickan känner ju själv att hon är en flicka, trots en pojkes kropp. Att vara transsexuell innebär inte att man kallas hen. Det innebär inte heller att "gilla att gå i kjol emellanåt".
    Att vara en ung transperson ska inte behöva upplevas som "det är något fel på mig och min kropp". För att vara till någon hjälp gäller det att skriva en barn/ungdomsbok som inte visar på svårigheter och problem med att vara transsexuell i unga år. Hellre att boken anses vara tillrättalagd än full av problem och konflikter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Malinilla!
      Det är ren okunskap som gör att jag skrev hen i texten. Jag har ändrat det till hon och tackar dig för påpekandet.
      Jag förstår också att du reagerar på mitt uttryck "att gilla att gå i kjol emellanåt". Problemet att boken jag refererar till, Utan titel, har en så diffus beskrivning av Mio i det avseendet att jag inte ville skriva in mer än vad författaren verkligen har skrivit.
      Jag hoppas att det framgår av min text att jag tycker att "Det är jag som är Mickan" är en välkommen och viktig bok. Tillrättalagd syftar på det litterära vilket har mindre betydelse här.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.