tisdag 8 augusti 2017

Det var inte bättre förr.

I sommar har jag tillbringat några veckor i Norge, bland annat i de norska fjällen. En dag kom vi, efter lång vandring, ner till Østerbø i Aurlandsdalen. Även om vägen dit var strapatsrik för oss kom vi fram till ett rejält mål mat och en bekväm säng.

I hyttan fanns gott om litteratur av olika slag, för de yngre ett helt tråg fullt. Jag diskuterade böcker med en 11-årig flicka. Hennes absoluta favorit var Harry Potter, för fantasy skulle det vara. När jag berättade att jag gillade Grøntvedts böcker tittade hon på mig och sa med eftertryck att de böckerna hade hon läst i tvåan men tyckt att de var alldeles för romantiska.








Trots många kilometer i benen tog vi en extra runda ut runt hyttan, hon och jag. Vi fann en liten kyrkogård som varit i bruk under senare delen av 1800-talet.Arton personer låg begravda på denna vackra plats där livet varit ack så hårt. Två ensliga fjällgårdar dit prästen kom och begravde, det enklaste alternativet. Hälften av de begravda fick aldrig chansen att ens lära sig läsa, de dog under sitt första levnadsår. De som överlevde barndomen blev mycket gamla. Vad läste de och fanns tiden till det? Kanske var berättandet deras chans till annat än kyrkliga texter? 
Vi enades om att vi hade det mycket bättre. Tänk att leva innan Harry Potter skrevs, det kunde hon inte tänka sig. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar