Sommar = sommarprat

Bild från sr.se

Den rubriken är säkert sanning för många vuxna och jag skulle önska att den var det för mig också. Och visst lyssnar jag en del, men det är långt ifrån obligatorisk så som jag upplever att en del ser det. Förra året lyssnade jag i stort sett bara på Katarina Wennstam, och när jag tänker efter var det kanske det enda prat man verkligen behövde lyssna på. I år har jag faktiskt redan hunnit med fem och ett halvt sommarprat, och det är nog något slags rekord. Som den lite stressade personlighet jag är brukar jag ladda ner praten utan musik för att det ska gå lite snabbare... Jojo, sommarlugn och allt det där. Men å andra sidan har jag inte börjat min semester än, så jag får lov att vara uppe i varv.
Av de jag lyssnat på hittills är Stina Wolter absolut bäst och den enda som krävt näsdukar (vilket jag inte hade eftersom jag höll på att rensa ogräs längs trottoaren. Istället snörvlade jag och torkade snor med trädgårdshandsken och hoppades att inga grannar skulle få för sig att komma förbi och hälsa).
Annars tänker jag sikta in mig på författarna Jonas Hassen Khemiri, Jonas Gardell, Mats Strandberg, Emma Leijnse (även om hon står som journalist i programmet så vet jag ju att hon skriver barnböcker också) och Agneta Plejel. Sen blir det säkert några skådisar, Adam Pålsson och Sissela Kyle till exempel. Och artisterna Marie Nilsson Lind och Jill Johnsson... Kulturarbetare hela bunten, inser jag nu. Men jag får väl komplettera med någon entreprenör eller idrottsperson också för balansens skull.


Men om du nu är lite yngre och tycker att sommarpraten är lite mossiga. Vad ska du då lyssna på?
Drama för unga har dramatiserade böcker för åldern 9-13 år, till exempel. Du kan både lyssna direkt i mobilen/på datorn och ladda ner för att ta med till stranden eller till bil- eller tågresan. Jag vill speciellt tipsa om Sofia Nordins dystopi En sekund i taget och av samma författare Äventyrsveckan. För den historieintresserade finns Turid - en vikingasaga och för den som gillar roliga böcker Roald Dahls Häxorna. Bland annat. För de yngre finns till exempel Sagor i barnradion. Här kan man med fördel lyssna på Ulla Skogs underbara inläsning av Maria Parrs Våffelhjärtat eller kanske Martin Widmarks Nelly Rapp och Anna Ehrings Här vill inte hundar bo. Seså, in och lyssna!

Om du såg mig nu

Fjärde, och förmodligen sista, delen av Sofia Nordins postapokalyptiska serie dök upp hos mig i fredags och jag var tvungen att börja läsa direkt. Trots att det kommit två delar emellan är det fortfarande den första boken jag minns och gillar bäst av de fyra. De andra är såklart spännande, men de blir liksom inte riktigt lika speciella. Maria skrev om första delen HÄR. De andra har vi faktiskt inte recenserat här på bloggen. Grundhistorien är att i stort sett alla människor har dött i en mystisk feber på bara några timmar och kvar finns ett fåtal ungdomar som försöker göra allt för att överleva. I första boken är det Hedvig som är huvudperson. Hon tar sig till en 4H-gård där hon bygger upp ett litet jordbruk. Dit kommer Ella och senare hittar de Ante i skogen. Andra boken handlar om Ante som ska försöka förhålla sig till den ombytliga Ella och snälla Hedvig i huset. Sen hittar de också syskonen Nora och Malte. I tredje boken följer vi Ella under tiden hon och Nora ger sig av mot Umeå eftersom hon hört en radiosändning därifrån. Nora blir sjuk och de tar sig inte ända fram utan hittar andra överlevare som de får bo med.

I den här boken får vi följa Esmael. Efter att Ella och Nora bott tillsammans med Esmael, Sandra och Bianca en tid på sin väg mot Umeå försvinner plötsligt Ella utan ett ord. Esmael som trodde att han och Ella hade något speciellt på gång blir både arg och ledsen. Efter ett gräl med de andra bestämmer han sig för att ge sig av efter henna. Han vet ju att hon velat till Umeå länge, för att ta reda på om det finns fler överlevare efter febern där. Esmael tar en cykel och ger sig iväg på den 17 mil långa turen utan att få med sig något direkt att äta eller dricka på vägen. Ganska utmattad kommer han fram till Umeå, men han hittar inte Ella eller någon annan levande människa heller för den delen. Istället hittar han ett hus som han tar sig in och gör sig hemmastadd i. Men han kan inte ge upp tanken på Ella. Någonstans måste hon ju finnas och hans drömmar om hur fantastiskt allt kommer att bli när han hittar henne och hon ber om ursäkt blandas med hans frustration över hur egoistisk och jobbig hon är. Och som en nästan kan tänka sig blir inte direkt deras möte ackompanjerat av några vackra stråkar. Istället blir konflikten dem emellan bara värre och Esmael alltmer desperat. Hur ska han kunna ta sig tillbaka till Nora, Bianca och Sandra utan att ha lyckats med någonting? Och hur ska han kunna bli kvar i Umeå utan att ha någon att vara med?

Det är verkligen lite ångestframkallande att inse att inte ens de få som överlever kan vara sams. Att deras liv mitt i eländet dessutom är fullt av missförstånd, oinfriade förväntningar, ilska, bråk, frustration och sorg. Jag vill både trösta Esmael och läxa upp honom för att han beter sig som han gör. Det han gör och tänker är både förståeligt och helt från vettet, men det är kanske inte så konstigt om en 13-åring reagerar lite irrationellt på att hela hans värld slagits i spillror.

Springa eller stanna?

Ante har bott i skogen i flera månader när Hedvig och Ella hittar honom där. Hans första instinkt säger honom att fly, springa för allt vad han är värd, för tänk om de kommer med smittan och då har allt hans kämpande varit förgäves. Men på samma gång är hans behov av mänsklig närhet och riktiga samtal med andra levande varelser så stor att han plötsligt inser att han har sagt ja, sitter tätt tryckt intill Ellas rygg på en häst och är på väg till deras gård. Han plågas av samvetskval och lider av sin feghet, att han inte gjorde något när hans mamma låg i sin säng och kokade bort. Men det är saker han måste hålla tyst om - tänk om de får veta vilken rutten människa han är.

På baksidan står det att Spring så fort du kan är är en fristående fortsättning på En sekund i taget (som Maria skrivit om HÄR), men jag tycker nog att historien skulle kännas lite tagen ur sitt sammanhang om man inte läst första delen.

Hedvig och Ella är så otroligt olika och Ante kastas rakt in i deras vardag med mjölkning, vedhuggning och överlevnad på gården. Det blir snabbt spänt mellan tjejerna, och Ante sitter i mitten. Han känner att de tävlar om honom, slåss om honom. Ett angenämt problem i en vanlig värld där man inte är de enda människorna. Men nu blir det jobbigt. Han tar ett steg tillbaka, vill inte ta ställning, säger ingenting för att slippa konflikten om han tar den enes parti. Samtidigt känner han sig attraherad av dem, på olika sätt. Men hur kan man tänka på kroppar, kyssar, sex! när mänskligheten nästan har gått under? Ella är så fysisk, hon visar upp sig, svänger med höfterna, sminkar sig för att gå ut i stallet och mocka, kräver att vara med honom. Hedvig är mer tillbakadragen, men med henne vågar lite av all skuld och skam han känner komma upp till ytan. De kan prata om saker på ett helt annat sätt.

När Ante till slut vågar ha en åsikt, leder det till att ytterligare två personer flyttar in i huset. Nora, som är lika gammal som de andra, och hennes sjuåriga bror Malte. Det blir fler munnar att mätta, men för Ante fanns det inget alternativ. De måste hjälpas åt och hålla ihop.

Första delen av serien kändes som att det hade kunnat sluta där den slutade, utan en fortsättning. Men när jag läst ut Spring så fort du kan förväntar jag mig minst en del till. Kanske fler. Det finns uppslag till så mycket mer, jag vill veta hur det går!