Visar inlägg med etikett Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Visa alla inlägg

fredag 24 februari 2017

Rimligt lyckade ögonblick

Emanuel Kent är tillbaka - Hurra!

Åsa Asptjärn har tidigare skrivit om Emanuel och hans kompisar i böckerna Konsten att ha sjukt låga förväntningar och Manifest för hopplösa. Jag gillar verkligen böckerna om Emanuel och jag blir inte besviken när jag läser nya Rimligt lyckade ögonblick. Det är precis lika bra, träffsäkert - och pinsamt - som i tidigare böcker.

I Rimligt lyckade ögonblick får vi möta Emanuel 2.0. Nu börjar han gymnasiet och Emanuel har bestämt sig för att inte vara pinsam utan bara ligga lågt. Det går inte jättebra. Redan första dagen säger Emanuel fel (?!) namn vid uppropet och därefter fastnar han med håret i en väggtavla (hur är det ens möjligt?). Emanuel lyckas ändå få nya kompisar: Frank (som verkar vara stenrik), Iggs (som egentligen heter Ilse Dahl men bestämt berättar första dagen att hon heter Iggs och att hennes pronomen är han) och Kaisa (som Emanuel genast blir förälskad i).

Jag gillar verkligen Åsa Asptjärns böcker. Hon skriver smidigt, lättläst och fnissigt samtidigt som hon underfundigt och subtilt beskriver tonåringarna och deras vanor och värderingar.

Om du inte redan har läst någon bok om Emanuel så är det verkligen dags nu. Läs själv och tipsa eller ge bort till tonåringar i 13-15-årsåldern!

tisdag 18 augusti 2015

Manifest för Hopplösa

Emanuel Kent är tillbaka! Vi lärde känna Emanuel, hans syster Vanja och klasskompisarna Tore, Ammis och Bianchi i den hyllade boken Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Jag tror att alla vi som läst Konsten att ha sjukt låga förväntningar blev mycket glada när vi hörde att Åsa Asptjärn satt och skrev på del två. Nu är den här: Manifest för hopplösa.


En kille som går i sjuan läste Konsten att ha sjukt låga förväntningar. När han lämnade tillbaka boken sa han till mig “Det här var den bästa bok jag har läst, har du fler delar?” Bättre betyg kan nog inte en bok få!! Äntligen har jag en ny del som jag kan ge till killen som nu har hunnit börja i åttan.


I Manifest för hopplösa möter vi Emanuel som nu går sista terminen i nian. Det är rapportskrivning, tyskaprov, gymnasieval (som Emanuel "råkar" missa) och insamling till klasskassan som är aktuellt för Emanuel och hans kompisar. Åsa Asptjärn har verkligen full koll på vad som händer i högstadieskolvärlden med fördjupningsarbete, matriser, förstalärare och syv-träffar. Det är mycket träffsäkert och igenkänningsfaktorn är hög samtidigt som det är skrivet med driv och stor humor. Emanuel råkar i boken ut för ett antal dråpliga och komiska situationer som Asptjärn beskriver med sin alldeles egna härliga stil.


Emanuels föräldrar, lärare och SYV pratar alla om det, för många ungdomar, jobbiga pratet om framtiden i och med gymnasieval, betyg och bedömningar. Emanuel har verkligen inte en aning om vad han vill göra i framtiden och här tror jag många ungdomar kommer att känna igen sig när de läser Manifest för hopplösa. Plötsligt ska dessa tonåringar som nyss var barn veta vad de vill göra i livet och ha en plan för det. Jag vet att många ungdomar mår riktigt dåligt när de inte känner att de har sin livsplan färdig och de tror att alla andra har det. Emanuel hanterar det där med framtidsplanerna på sitt alldeles egna, inte alltid så genomtänkta sätt.


Sen är det det här med kärlek och kyssar. Det är inte lätt. Emanuel får en kyss av Ammis (igen) och kanske är Julia kär i honom (vad gör man då?). Vad känner egentligen Emanuel själv? Mitt i allt tycker Emanuels föräldrar att det är dags att börja prata med Emanuel om tjejer och övernattningar - såå sjukt pinsamt tycker Emanuel!


Konsten att ha sjukt låga förväntningar fick strålande recensioner. Manifest för hopplösa är lika fantastiskt bra om inte ÄNNU BÄTTRE!
Åsa Asptjärn har lyckats skriva inte bara en utan nu två ungdomsböcker som kommer att läsas sönder och älskas både av tonåringarna (kanske speciellt killarna - bara det är en bragd!) och av oss vuxna som läser ungdomsböcker.


Fortsätt skriv böcker Åsa Asptjärn - snälla!!!