Nytt spännande äventyr av Camilla Lagerqvist

 I den första delen i serien "Amerika äventyret" som heter "Flykten till Amerika" möter vi Ingrid vars föräldrar har dött av tuberkulos. Hon och systern Hedvig placeras hos sin morbrors familj, då alla pengar efter föräldrarna går åt till begravningarna, enligt mostern. Mostern är inte snäll mot systrarna, de får slita värre än pigor, och de drömmer om att åka till Amerika för att skapa sig ett nytt liv. Hedvig har en vacker sångröst och tjänar pengar på att sjunga på logdanser, trots mosterns ogillande. En kväll kommer mostern på henne och hon får stryk, då bestämmer hon sig för att åka meddetsamma. dessvärre räcker inte pengarna till en biljett åt Ingrid också, men Hedvig lovar att hon ska skicka efter Ingrid så fort det går. Nu är det åtta månader sedan Ingrid hörde av Hedvig, och hon är väldigt orolig. Situationen med mosterns ilska har accelererat och en dag gör det överstyr. Ingrid ger sig av, hals över huvud, knappt utan mer än kläderna hon har på kroppen. Nu är målet New York och systern Hedvig!

Hon får hjälp med biljetten av ett par hon möter i Göteborg, men på biljetten står ett annat namn! Ingrid möter under sin resa över Atlanten nya vänner, men även människor som inte är helt ärliga.

Nästa del heter "Försvunnen i New York", den är utgiven och kan läsas redan. Tredje delen heter "Gömd på Manhattan" och kommer ut i mars nästa år.

     

Syskonvecka

Tänk att en vecka kan vara så lång! Varje gång Kaninis är hos sin mamma längtar Russin SÅ mycket efter sin storasyster. Kan det inte vara pappavecka snart! Russin ordnar en fest på stranden för alla djuren. Kaninis skall komma och Russin skall somna i hennes knä. Det blir en tråkig fest, Kaninis kommer inte, hon är hos sin mamma. Nu orkar inte Russin vänta mer. Hon hoppar på en båt, som går till Rosengård, där Kaninis bor. När Russin kommer dit är Kaninis inte hemma, hon leker med en kompis. Kaninis mamma bjuder på saft och sedan åker Russin hem igen. Äntligen blir det nästa dag och NU kommer Kaninis. Nu är det syskonvecka! Första boken i serien Strandskogen av Matilda Ruta. Om familjen, relationer och starka känslor.

Bortförda - Oskar Källner

Allt började under ett fredagsmys i ett villaområde i Uppsala. Alice och Elias föräldrar börjar bråka vilket slutar med att deras mamma åker iväg till Lunsen, skogen där hon gör sina undersökningar till jobbet. Det slutar med att deras pappa blir misstänkt för hennes försvinnande och att Alice och Elias hamnar på rymdskeppet Stillheten där de träffar Brock, Syndra och Farei. Nu kanske ni undrar hur ett bråk kunde vara starten på ett rymdäventyr? Och vem är deras mamma egentligen? Mitt svar på det är att läsa första delen av Oskar Källners nya bokserie Imperiets arvingar. 

I boken finns utöver spänning och äventyr illustrationer i färg av serieskaparen Karl Johnsson. Ser fram emot att läsa nästa del Järnrosen (som släpptes samtidigt som denna, vilken tur!)

Vad är en bror?

En historia om identitet och om att söka sin rötter - kan det funka i en bilderbok för 3-6-åringar? Jodå, det tycker jag absolut. Och den mycket trötta 5-åringen (som inte var upplagd för någon djupare analys) svarade på frågan vad hon gillade bäst med boken: "Allting …" Och jag är nog böjd att hålla med. Det är en fin historia, bilderna är underbart naivistiska och dessutom är det intressant att läsa något från Taiwan.

Den brandgula hästen bor i en stor stad, han har bott där länge och har i flera år letat efter sin försvunne bror. Det enda han har kvar är ett halvt fotografi som har varit med dem båda, fast där brodern är bortriven.

En dag ser han att alla människor sitter i parken med varsin tidning och han tänker att han naturligtvis ska annonsera efter sin bror. Annonsera efter någon som har den andra halvan av fotot. Han vet inte hur brodern ser ut, men eftersom han själv är brandgul annonserar han efter någon som är brandgul. Och som har ett havt foto. Han får svar av ett brandgult hus. Men deras foton passar inte ihop. Då kommer hästen på att han ju är snabb - kanske är hans bror det också. Så annonserar han efter någon som är brandgul, snabb och har ett halvt foto. Han får svar av en bil. Han kommer på fler saker som skulle kunna vara lika mellan honom och hans bror, men ingen som svarar är hans bror.

Istället får han en vän. En kaffefärgad häst. De kan prata om allt, och det är som att de alltid har känt varandra.

Den kaffefärgade hästen letar också efter en för länge sedan försvunnen bror. Vilket sammanträffande! Den brandgula hästens hjärta blir alldeles vilt av hopp när den kaffefärgade hästen plockar fram ett trasigt fotografi. Men när de lägger bilderna bredvid varandra passar de inte ihop. Den brandgula hästen blir förtvivlad. Som tur är vet den kaffefärgade hästen råd - och ser till att fotona passar ihop. Kanske finns det ingen poäng med att båda två ska söka förgäves efter varsin bror när de har hittat varandra och kan ha varandra både till vän och bror. 

När jag hade skrivit såhär långt började jag googla på titeln för att se vad andra skrivit om boken och möttes väldigt förvånande av rubriken "Tinderproblematik i bilderboksvärld" på en webbplats knuten till förlaget. Tinder var nog det sista jag tänkte på när jag läste boken. Jag tänkte mer flyktingar som söker efter sin familj, men kanske kan få andra viktiga nära relationer i väntan på, eller istället för, en familj som dröjer eller aldrig kommer. Jag tänkte på fosterfamiljer som blir den trygga punkten för utsatta barn och unga, när de egna föräldrarna inte förmår. Jag tänkte på gemenskap mellan riktigt nära vänner, oavsett ålder, där utseende och bakgrund inte spelar så stor roll eftersom man ändå kan dela erfarenheter.

Men det är väl det här som är det fina med böcker. Författaren kan ha sin tanke och förlaget sin. Men jag är ändå helt och fullkomligt fri att tolka boken precis som jag vill. Och det gör jag.

Krokodilen som inte gillade vatten

Jag älskar denna boken av Gemma Merino och brukar läsa den för förskoleklasserna när jag har biblioteksintroduktion. Förra veckan hade jag förmånen att få läsa den två gånger!


Historien är fantastiskt i sin enkelhet, den lilla krokodilen som inte gillar vatten känner sig ensam och bestämmer sig för att lägga alla sina sparpengar på en simring, allt för att kunna leka med sina syskon och ingå i gemenskapen. Tyvärr hjälper simringen inte alls, vattnet är fortfarande blött och den lilla krokodilen kan inte dyka som syskonen, simringen gör att hen flyter. Att hoppa är superläskigt, men för att passa in så gör den lilla krokodilen det i alla fall. Ett, två, två och en halv, TRE! I hoppet får den lilla krokodilen vatten i näsan, och ATCHOOOO! Den lilla krokodilen nyser...eld! Hen är ingen liten krokodil, hen är en liten drake! Barnens fascination är ljuvlig att se, de känner med den lilla krokodilen och blir så glada när hen blir en drake, det vet ju alla att drakar inte gillar vatten!
Om tiden finns kan en alltid fråga om någon känner igen berättelsen, och oftast kommer någon på ”Den fula lilla ankungen”! Bokens sista uppslag ger mersmak, men den boken är inte utgiven, än...

Bra på olika saker

Igår hade jag besök av en grupp blivande förskolaklasselever på biblioteket. De kom från en närbelägen förskola och var här för att bekanta sig lite med skolgården, lokalerna och då biblioteket. Jag berättade lite om vad de kan låna och så läste jag en bok för dem.
Som yngst, i en syskonskara eller på en skola, är det lätt att jämföra sig med de andra - storasyskon eller äldre skolkompisar. En jämförelse som ofta är ganska orättvis. Det är lätt att tänka att alla andra är mycket bättre på allting, när det egentligen ofta bara handlar om att de haft några fler år på sig att träna. Bra att tänka på till hösten när de går från att vara äldst på förskolan till att vara yngst på skolan.

Mint vill rita, precis som storebror, men hon vet inte vad. Storebror vet alltid vad han vill och fint blir det också. Mint försöker, men det blir inte alls som hon vill. Först syns inte snöflingorna hon ritar mot det vita pappret, sen blir det ett svart tuschstreck över hela teckningen och till slut välter katten Klas ut en vas över bordet så teckningen blir alldeles blöt. Skrynkligt fult papper är bara att knyckla, till och med klippa sönder och önska att det gör lika ont i pappret som det gör i Mint. Ingenting är kul! Men plötsligt visar det sig att det fula klippta pappret kan vecklas ut till en vacker snöflinga att sätta upp på fönstret och Storebror (som bara ritar saker han verkligen gillar) visar upp sin teckning som föreställer Mint. Kanske är det inte så tokigt ändå. Och nu hjälps de åt att klippa fler snöflingor. Storebror är nästan lika bra som Mint på att klippa.

Adventskalender Lucka 15

Minoo och hennes familj väntar på ett Brev. Varje dag när Minoo och hennes lillebror Mirza kommer hem från skolan är de skräckslagna för att Brevet skall ligga där på hallmattan.
Mamma och pappa jobbar mycket och ofta på kvällarna. Då får Minoo ta hand om lillebror. Just den här fredagen har hon och hennes bästa kompis Ebba bestämt att Minoo skall sova över hos Ebba. Allting är planerat, vilken film de skall se, vilka chips och vilket godis de skall köpa.
Men när Minoo kommer hem från skolan på torsdagen, berättar mamma att hon och pappa måste jobba på fredagkvällen och Minoo måste ta hand om sin lillebror. Vilken besvikelse! det blir inget sova över, men vad har hon för val..
Fredag eftermiddag efter skolan har Mirza kommit hem före Minoo och upptäckt att Brevet kommit. Mirza blir så rädd att han bara slänger Brevet i hallen och rusar ut och iväg. Minoo vet genast var hon skall leta, när hon kommer hem och upptäcker att lillebror är borta. Hon springer ner mot hamnen, ett ställe som Mirza älskar, men där han egentligen inte får vara. Det finns en båt i hamnen, där Jultomten är kapten, tror Mirza. Kaptenen är stor och tjock och har långt, vitt skägg. Han måste helt enkelt vara Jultomten! Minoo ser Mirza springa ombord på båten och Minoo springer efter. Det tar en stund innan Minoo hittar honom. Han har gömt sig under några presenningar. Precis då hör de hur båtens motorer sätter igång och snart är de på väg ut ur hamnen.....

Leo

I våras skrev jag om Katarina von Bredows Ellinor och jag hoppades att seriens andra del inte skulle ta för lång tid på sig, och faktum är att den redan kommit. Idag har jag kombinerat att se på barnprogram med min snoriga 4-åring och att läsa del två som handlar om Leo.

Leo trivs bäst för sig själv i skolan. Han orkar inte riktigt med alla konstiga spel mellan klasskompisarna och den enda han verkligen vill prata med är Ellinor. Sedan Viktor började i klassen har hon dessvärre inte haft lika mycket tid för honom. Dessutom är han inte riktigt säker på vilken sort känslor det egentligen är han har för Ellinor. Han själv försöker hävda att de bara är vänner, men alla andra verkar tro att han känner nåt mer. Alla utan Ellinor.

Hemma finns två föräldrar som bråkar och tjafsar om allt och en storebror som skolkar och gömmer sprit i papperskorgen. Leo är så trött på att medla, fixa, rätta till och släta över för att minska irritationerna mellan alla andra i familjen. Det är för mycket, för jobbigt. Han funderar på det som Ellinor har sagt, om att det blev mycket bättre när hennes föräldrar väl bestämde sig för att flytta isär. Samtidigt kan han inte riktigt tänka sig ett liv med skilda föräldrar. 

Leos tankar har en förmåga att rusa iväg och trassla in sig och det finns inte så mycket som stoppar dem. Förutom när han är i klätterhallen med Ellinor, men även hans stunder där känns hotade när Ellinor tar med sig Viktor dit.

Så plötsligt händer något som ställer hela Leos tillvaro på ända och han måste omvärdera både sitt liv och människorna i den. Kanske är det inte bara klasskompisarnas fel att han inte har så många vänner, kanske är det hans eget sätt att förhålla sig till dem som hållit dem på avstånd.

Jag gillar verkligen även denna del av serien och har nu förhoppningar om att tredje och sista delen kommer redan till våren. Ser fram emot att lära känna Viktor bättre och få veta vad det egentligen är för något som han döljer.

Drömmen om ett syskon

Alla i Stellas klass har ett syskon. Stellas kompis Sam har till och med fem! Den enda som inte har något syskon (än) är Ture, men han kommer få ett när som helst för hans mamma är jättetjock, och Ture är inte ens glad över det. Stella hade varit överlycklig om hon skulle få ett syskon. Hon tycker verkligen att hennes föräldrar borde ge henne ett syskon nu, men de bara tjatar om att det inte är så enkelt... Det finns två ord som Stella hatar. Det ena är Ensambarn. Det andra Syskonkärlek, för det påminner Stella om vad hon saknar.

Så en dag kommer Stella och Sam på en fantastisk idé, Stella kan ju få ett av Sam syskon, han har ju ändå så många. De kommer fram till att Adrian, den näst yngsta, nog vore allra bäst. Han kan gå själv och prata lite grand. Det underlättar ju en del. Sam och Stella hämtar Adrian och lite grejer som kan vara bra att ha och Stella tittar nog på hur Sam gör, för att sedan kunna vara en så bra storasyster som det bara går. Men ganska snart efter att Sam har gått hem märker Stella att det inte alls är så lätt som hon trott att plötsligt få ett syskon.