Angerborns version av Skuggornas hus

Skuggornas hus delar namn med en skräckminiserie från 90-talet, som bygger på en bok av Bjarne Reuter. Jag älskade både boken och serien när jag var yngre (serien finns förresten på Öppet arkiv om ni blir sugna).

Men den här gången är det en ny bladvändare av Ingelin Angerborn, som inte har någon annan koppling än namnet. Boken handlar om Sakarias som är 11 år. Det är höstlov och pappavecka, men pappa bara sviker och när han ställer in deras fiskeresa med kort varsel så får Sakarias nog och bestämmer sig för att bo hos farmor och farfar istället. Farföräldrarna bor i ett gammalt flerfamiljshus med snirkliga detaljer, en gnisslande hiss med gallergrind och stora målningar i trapphuset. När Sakarias kommer fram är lägenheten tom och medan han väntar utanför dörren tycker han sig se en märklig skugga av en person bredvid hissen. Han blir halvt ihjälskrämd, men tack och lov kommer farmor och farfar hem just i den stunden och de tror att han kanske bara inbillade sig.

Sakarias lov ligger tomt framför honom och när farmor berättar att det ska vara en tecknarkurs för barn på konstmuséet där hon jobbar så hakar han på. På kursen träffar han Salma, en tjej i hans egen ålder och när de får i uppgift att rita av varandra parar kursledaren ihop dem. Salma är verkligen jätteduktig och målar ett superfint porträtt av Sakarias, men när han ska rita av henne visar det sig bli någon helt annan. Sakarias kan inte alls förklara vad som hände. Det är ingen han känner, eller känner igen från någon film eller spel. På kvällen när han sitter hemma och klottrar lite utan att tänka visar det sig att han ritar samma flicka igen. Och den här gången står det en häst i skuggorna bakom henne. Sakarias får henne inte ur tankarna. Vem är hon? Var kommer hon ifrån? Och varför envisas hans undermedvetna, eller vad det nu är, med att skapa henne hela tiden?
Dessutom händer det konstiga saker i huset. Det är någon som går efter Sakarias i trappan, men när han tittar efter är det tomt. Det ringer på dörren utan att någon är där. Han känner en konstig doft, som av häst och stall i huset. Han hittar en brosch i trapphuset, men ingen verkar sakna den. Och så hör han konstiga ljud, som av en skriande häst, ute på gården.
Farmor och farfar tror naturligtvis att allt har en naturlig förklaring, men när han berättar för Salma verkar hon tycka att spöken är den mest naturliga förklaringen av dem alla. Även om Sakarias uppskattar att hon tar hans berättelse på allvar så vet han inte helt säkert om han vill ta reda på mer om vad som hänt. Han vill nog helst bara att spökerierna, eller vad det nu är, ska upphöra. Och det med en gång.


Det blir aldrig riktigt läskigt i Skuggornas hus, men precis som i flera andra av Angerborns böcker så är det småkusligt och mysrysigt. Det var inte många elever som reserverat boken i förväg, så jag passade på att norpa båda exemplaren av boken när de kom idag och så bokpratar jag dem för femmorna nästa vecka. Sen hoppas jag att det blir fart på reservationslistan.

Mysrysigt

Jag har läst en del härligt mysiga spökberättelser på sista tiden. Och även om ljuset sakta men säkert kämpar sig tillbaka så finns det fortfarande gott om mörka eftermiddagar och kvällar kvar att ägna åt rysligheter.

Glasbarnen av Kristina Ohlsson utspelar sig i skånska Åhus. När Billies pappa dör bestämmer sig hennes mamma för att flytta tillbaka till Åhus där hon bodde som barn. De behöver en nystart, säger mamma. Billie tycker inte det någon vidare bra idé, speciellt inte när hon får se huset som mamma tänker köpa. Direkt hon kommer in i den gamla träbyggnaden känner Billie att huset inte vill ha dem där. Och det verkar definitivt vara något skumt med mannen som visar dem huset. Mamma slår bort det, och menar att det bara är för att Billie inte vill flytta som hon inbillar sig saker. Direkt de flyttar in börjar det hända märkliga saker. Den blå färgen på fasaden börjar falla bort och avslöja att huset en gång varit gult. Billie får hotfulla medddelanden på gamla barnteckningar som hon hittat i sitt rum. Det knackar på fönstren på nätterna och taklampan i vardagsrummet vajar fram och tillbaka. Billie tycker det är allt obehagligare att bo i huset och när en gammal kvinna kommer fram till henne på biblioteket och säger att de måste flytta så snart som möjligt innan något allvarligt händer blir hon riktigt rädd. Tillsammans med sin kompis Alladin bestämmer hon sig för att försöka ta reda på vad som döljer sig i husets historia.

Jesper Tillberg har skrivit en annorlunda rysare, De svarta svanarnas natt. Framsidan ser klassisk ut. Ett ensamt hus på en hed, i rödtonat oroligt ljus, och brutna bokstäver. Den handlar om Jonas som är 13 år. Hans mamma har lämnat familjen och flyttat till en ny man i norrland och pappan är rätt knäckt över det. Nu har pappan ärt ett hus på Fårö och bestämmer sig för att åka dit på sommarlovet och försöka rusta upp det. I släptåg har han Jonas och Jonas storasyster Jenny. Ingen av dem har några större förhoppningar på det här lovet. Det visar sig att huset är i så uselt skick att de inte kan sova där överhuvudtaget, och istället tältar de i trädgården medan renoveringen pågår. Jenny försvinner varje dag iväg med sin nyfunne pojkvän och Jonas börjar utforska området på egen hand. Han kommer till ett märkligt hus, med grindar, murar och varningsskyltar, och där möter han än märklig gammal man som han börjar prata med. Stämningen är hela tiden lite kuslig, men det är först när huset är färdigt och pappan börjar gräva för att bygga ett nytt utedass som det verkligen blir spökigt. Jonas tycker att det är något skumt med grupen där borta i skogsbrynet, det ligger som en dimma över marken, en dimma som följer efter dem in i huset. Och på nätterna händer saker som varken han eller Jenny kan förklara med några naturliga orsaker.

Nästa bok är kanske inte så rysig, men jag har läst den och vill tipsa... Rädda honom av Camilla Lagerqvist. Jag har inte läst något av henne tidigare och blev nyfiken eftersom jag tyckte att framsidesbilden och baksidestexten passade så otroligt dåligt ihop. Det tycker jag för övrigt fortfarande. Tawni är förkrossad sedan hennes älskade morfar plötsligt dött. Tawnis mamma bestämmer sig för att skicka iväg henne till farmor och farfar i England. Tawni har aldrig varit där förut, det brukar alltid vara de som kommer till Sverige. Några dagar före resan börjar hon få konstiga, lite otäcka SMS, "Bara du kan rädda honom!" står det. Hon kan inte se vem de är ifrån och hon förstår verkligen inte vem de gäller. Vem är det som ska räddas? På tåget från flygplatsen till byn där farföräldrarna bor får Tawni ytterligare ett meddelande. När hon kommer tillbaka från toaletten är det imma på rutan och i imman har någon skrivit "Du kan rädda honom!". På svenska. På ett tåg i England. Tawni fattar ingenting. Farmor driver ett café och här träffar Tawni Harriet som har en te- och magibutik på andra sidan torget. Harriet verkar ganska underlig och hon tar med Tawni till en minnessten som restes över de som drunknade i en förfärlig olycka utanför byn för 80 år sedan. Precis vid stenen finns en häxring, en perfekt cirkel med svampar, och när Tawni ställer sig i cirkeln snurrar plötsligt allt till, hon blir yr och svimmar nästan av. När hon vaknar är Harriet, stenen och den asfalterade vägen borta. Folk är klädda i märkliga kläder och de tittar ganska snett på hennes jeansshorts och gympaskor. Sakta börjar det går upp för Tawni att hon har rest i tiden.