När serien tar slut

Det är fantastiskt när man hittar rätt bok till en elev som tidigare inte varit så intresserad av att läsa. Fantastiskt att kunna säga "Och gillar du denna så finns det många fler i samma serie..." och sen låna ut bok efter bok i serien till eleven. Fantastiskt när lärare kommer och säger att "Den där boken gjorde verkligen hela skillnaden!" En icke-läsare har blivit en Läsare.

Men förr eller senare tar ju serien slut. Författaren kanske har avslutat den eller är i alla fall inte lika snabb med att prångla ut nya böcker som eleven är på att läsa dem. Det är då den verkliga utmaningen för oss på bibblan börjar. "Jag vill ha något som är som...". Puh! Ibland står det bara still i huvudet. Alla böcker/serier känns unika och hur ska jag kunna hitta något som är som det där? Det som visade sig vara så rätt för eleven.


Just nu är Megakillen-böckerna av Martin Olczak oerhört populära och det har inte kommit någon ny del i serien sedan förra sommaren. Och inget nytt verkar vara på väg under våren heller. Är det slut? Är det bara paus? Kommer han tillbaka? Jag får inga svar av förlagets hemsida. En MYCKET missnöjd elev var här och återlämnade en stor hög Megakille-böcker för en stund sedan och det fanns inget annat som dög åt honom. "Alla andra böcker suger", "Hur kan du tro att jag vill läsa det där?" och "Jag har sett dem innan och vill inte låna!" var hans omdöme om alla mina och lärarens försök att få honom att ta något annat. Det får väl ta sin tid och förr eller senare hittar vi en ny serie som eleven kan kasta sig in i, slukas av på samma sätt.

Olczak har ju för övrigt precis kommit med de första två delarna av fyra i en ny serie om Jack som söker efter sina föräldrar i ett Stockholm som befolkas av lika många vålnader, vättar, varulvar, dvärgar och jättar som av människor. Den kan nog också bli en storfavorit med tiden.

Springa eller stanna?

Ante har bott i skogen i flera månader när Hedvig och Ella hittar honom där. Hans första instinkt säger honom att fly, springa för allt vad han är värd, för tänk om de kommer med smittan och då har allt hans kämpande varit förgäves. Men på samma gång är hans behov av mänsklig närhet och riktiga samtal med andra levande varelser så stor att han plötsligt inser att han har sagt ja, sitter tätt tryckt intill Ellas rygg på en häst och är på väg till deras gård. Han plågas av samvetskval och lider av sin feghet, att han inte gjorde något när hans mamma låg i sin säng och kokade bort. Men det är saker han måste hålla tyst om - tänk om de får veta vilken rutten människa han är.

På baksidan står det att Spring så fort du kan är är en fristående fortsättning på En sekund i taget (som Maria skrivit om HÄR), men jag tycker nog att historien skulle kännas lite tagen ur sitt sammanhang om man inte läst första delen.

Hedvig och Ella är så otroligt olika och Ante kastas rakt in i deras vardag med mjölkning, vedhuggning och överlevnad på gården. Det blir snabbt spänt mellan tjejerna, och Ante sitter i mitten. Han känner att de tävlar om honom, slåss om honom. Ett angenämt problem i en vanlig värld där man inte är de enda människorna. Men nu blir det jobbigt. Han tar ett steg tillbaka, vill inte ta ställning, säger ingenting för att slippa konflikten om han tar den enes parti. Samtidigt känner han sig attraherad av dem, på olika sätt. Men hur kan man tänka på kroppar, kyssar, sex! när mänskligheten nästan har gått under? Ella är så fysisk, hon visar upp sig, svänger med höfterna, sminkar sig för att gå ut i stallet och mocka, kräver att vara med honom. Hedvig är mer tillbakadragen, men med henne vågar lite av all skuld och skam han känner komma upp till ytan. De kan prata om saker på ett helt annat sätt.

När Ante till slut vågar ha en åsikt, leder det till att ytterligare två personer flyttar in i huset. Nora, som är lika gammal som de andra, och hennes sjuåriga bror Malte. Det blir fler munnar att mätta, men för Ante fanns det inget alternativ. De måste hjälpas åt och hålla ihop.

Första delen av serien kändes som att det hade kunnat sluta där den slutade, utan en fortsättning. Men när jag läst ut Spring så fort du kan förväntar jag mig minst en del till. Kanske fler. Det finns uppslag till så mycket mer, jag vill veta hur det går!

Eva Susso och Mårten Sandén besökte sexorna i kommunen.

Tisdag - onsdag - torsdag i förra veckan fick alla sexor i kommunen författarbesök. Det var Mårten Sandén och Eva Susso som åkte runt i kommunen och besökte samtliga sjätteklasser.



Eva Susso besöker klass 6b på Söderpark

Sexorna på Annelund, Olympia, Skönadal och Söderpark fick besök av Eva Susso. Eva Susso har bl a skrivit den populära och mycket lästa serien som börjar med Kompishjärtat. Hon har också skrivit serierna Street och Hemligheter och Pinsamheter. Många elever på skolorna har redan läst någon av Evas böcker, andra håller på med någon bok och eleverna var aktiva och hade mycket frågor och funderingar under författarbesöken.

Mårten Sandén besökte sexorna i Dösjebro, på Rinnebäck, Ljungen, Lackalänga och Nyvång. Han skiver böcker för barn och ungdomar, allt från bilderböcker till ungdomsromaner, bla är han upphovsman till de populära Petrinideckarna, men även till Ett hus utan speglar, Den femte systern och den nyutkomna bilderboken En stackars liten haj. Även Mårten fick många frågor bla "Hur lång tid tar det att skriva en bok?" och när svaret blev att den bok som tagit längst tid att skriva tog 25 år gick det ett sus igenom klassen.

Mårten Sandéns och Eva Sussos författarbesök är ett led i projektet ”Boken tar nya vägar”, ett projekt delvis finansierat av Region Skåne. Tanken är att sexorna läser någon/några av Sandéns och Sussos böcker och sedan funderar på någon händelse/scen/karaktär som de vill jobba vidare med. Eleverna får sedan hjälp med att göra ett manus till sin berättelse och till slut kommer dessa berättelser att filmas med hjälp av en filmpedagog som besöker skolorna senare under hösten.
Filmdelen är sexornas projekt inom Skapande skola.

Mårten Sandén på Rinnebäcksskolan

                                                

                                         

Den fasansfulla färden med buss nr 13!

I bilderboksserien Mys Rys finns lagom rysliga böcker för barn från förskoleåldern. Här är den senaste i serien.

En natt i november, när stormen viner kliver Oskar på buss nr 13. Han skall åka till sin mormor, med ett husdjur, som hon skall få. Men något verkar fel, när Oskar går på:”…Chauffören tar emot med ett flin. Han har sylvassa tänder och ondskefull min”

Till slut har alla de andra passagerarna gått av och Oskar blir ensam med chauffören. Då bestämmer han sig för att släppa ut sitt husdjur, som han har med sig i en korg med lock. ”Locket han lyfter försiktigt och lätt. Vad finns där i mörkret, som ingen har sett?  Läs denna rimmade mysrysare för barn och njut av språket och de underbara bilderna. Läs även "Mortina, ett helt vanligt zombiebarn" och "Rysliga förskolan" i samma serie!

Fulast i världen

I veckan har jag läst min första ungdomsbok av Ingrid Olsson. Jag har verkligen tyckt om serien om Linnea som startade med Långt ifrån cool och hade höga förväntningar.
Fulast i världen utspelar sig i nian och följer personerna under deras sista år i grundskolan. Den har två huvudpersoner, Simon och Siw.
De träffades på en campingplats några futtiga timmar, där båda drabbades av kärleken med stort K. Nu kommer Simon och ska börja i Siws klass, hon känner så väl igen ryggtavlan och hjärtat tar ett skutt. Men vad hjälper det när Evelina, den coola som bestämmer, säger att han är en tönt och ful. Siw bestämmer sig för att glömma Simon, ju fortare desto bättre.
Simon förstår sig inte på Siws beteende och gör som han brukar, drar sig undan. Undan från allt som gör ont, ner i vattnet där han simmar tills det värker i hela kroppen. Men ett värkande hjärta ä svårt att fly från. Siw kan inte heller glömma och gör försök att ändå närma sig, men drar sig ur gång efter annan och sveket blir allt större, allt känns hopplöst.
De betraktar varandra i korridorerna, vid skåpen och i matsalen, men tiger om sina känslor och drömmar. Till slut återstår bara avslutningsdagen och sen ska de inte ses mer, eller?
Jag tycker om boken och våndas med huvudpersonerna. Kan inte låta bli att tänka på Emma Granholms Simon & Sophie som har ett likartat händelseförlopp. Skillnaden är att i Ingrid Olssons berättelse skildras känslorna mer ingående, vi kliver in i personerna. Det gör att tempot blir ett annat, mer långsamt kan man kanske säga. Jag hoppas att boken kommer att få många läsare.