Sorgligt, men ändå bra!

Jag har läst två sorgliga böcker, ibland tycker jag att det är skönt att få gråta lite och samtidigt veta att det löser sig, för det gör det ju i de flesta böcker på ett eller annat sätt, så även i dessa.

Jag är med dig alla dagar av Mi Karlsson Bergkvist handlar om Elias. Elias och hans familj är på utflykt när katastrofen inträffar, en olycka sker och Elias mamma dör. Hela Elias värld vänds upp och ner. Dagarna blir outhärdliga när klasskamrater och lärare vet inte riktigt hur de ska tackla situationen, inte ens Elias bästa kompis är som vanligt, utan allt blir konstigt och krystat. Elias driver längre och längre bort från gemenskapen och inte förrän han gör något riktigt dumt hittar han någon han kan prata med.

Utan Titel är skriven av Anna Charlotta Gunnarson och handlar om en 16 årig tjej vars mamma har dött i lungcancer, och pappan är, trots att han är inkapslad i sin egen sorg, bekymrad över att dottern inte gör revolt, klär sig i svart, sotar ögonen, gör Fuck off tecken och skriker “KUKEN” åt honom,  utan är “ så...vanlig”. Hon tänker att det finns olika sätt att göra revolt på, så hon börjar tjuvröka. Hon hittar ett perfekt ställe i parken, där hon också gömmer sina cigaretter. Men en dag saknas två...Någon har sett henne! Detta är början på en spännande vänskap.

Som Eld

De senaste dagarna har jag läst tre mycket bra ungdomsböcker. Det började med Utan titel av Anna Charlotta Gunnarson som Ninni skrev om HÄR. Knappt hade jag hunnit göra mitt bra - bok - jubel förrän det var dags igen. Nu var det Manifest för hopplösa av Åsa Asptjärn som jag inte kunde lägga ifrån mig. Boken skrev Maria om HÄR.

Och nu har jag precis avslutat Som eld av Sara Lövenstam. Sara skriver om den där första ömtåliga, häftiga överraskande kärleken. Det är Anna och Lollo som kommer med samma skärgårdsbåt till sommarön. Anna liksom alla somrar,fast numera bara med pappan, längtande och hemmastadd,till deras lilla torp med läckande tak och avsaknad av indraget vatten och elektricitet. Lollo motvilligt ditsläpad av sina föräldrar som nyligen införskaffat  flott sommarvilla med brygga båt och extra allt. Det är mellan dem, Anna och Lollo, som det uppstår nyfikenhet, samhörighet och häftig kärlek. Sara Lövenstam målar skickligt upp hur den pirrande förälskelsen bränner och bultar. Hon visar också på att deras till synes olika liv egentligen har många beröringspunkter med pinsamma föräldrar, som dricker för mycket alkohol och som vill sina barn väl men visar det klumpigt. Det hela verkar rinna ut i sanden och sommaren blir plötsligt ful och hopplös. Hösten gör sitt intåg med start i gymnasiet och en plötslig vändning med  seger för kärleken. Ett riktigt happy end fast med en aning om att svårigheter kommer att finnas även framöver.
Jag hoppas Sara kommer att skriva mer för ungdomar.

Dockspelaren av Mårten Sandén

Jag har läst Mårten Sandéns nya bok Dockspelaren. Boken är för mellanåldern dvs 9-12 år och omslaget liknar den nu tio år gamla boken Ett hus utan speglar. Moa Schulman har gjort omslagen till båda böckerna och jag gillar båda men speciellt omslaget till Dockspelaren! Dockspelaren, Dockspelaren

En suggestiv känsla förmedlas redan när man får boken i sin hand. Katten, den ensamma flickan, barnvagnen som är på väg utför ett stup, ögonen och (dockspelarens?) händer med trådar som strålar ner över den lilasvarta bilden. Det hade varit intressant att göra en bildanalys av omslaget tillsammans med några (unga) läsare.

I första kapitlet är bokens huvudkaraktär Merimee tillsammans med lillasyster Valetta och sin höggravida mamma på väg till hotell Terminus. De är trötta, hungriga, panka och mycket ledsna. Barnens pappa har övergivit familjen på ett förfärligt sätt. Han stal pengar från sitt arbete (stadskassan) blev påkommen och satt i fängelse. Familjen fick sälja allt de ägde för att betala hans skulder och helt barskrapade, utan pengar och bostad befinner de sig nu här utanför hotell Terminus. En avlägsen släkting, Olga Saks, är deras enda hopp nu när vänner och övriga släktingar har vänt dem ryggen. Olga äger hotellet och har bjudit in dem att bo hos henne.

Olga tar emot dem med öppna armar. Hon ger dem nya rena kläder, god mat och ett fint rum att bo i. Nu kan Merimee, Valetta och mamma få vila ut och försöka få lite ordning på sina liv. Dockspelaren

Meriemee får börja i en ny skola, Latinskolan som är en skola endast för flickor (!). Första dagen i den nya skolan är Merimee mycket nervös. Hon hade det så hemskt i sin gamla skola med alla elever som var elaka och retade henne. Det visar sig att det blir på ett helt annat sätt i Latinskolan. Redan första dagen får Merimee två nya kompisar, Clara och Dotty. Merimee kan knappt tro att det är sant, hon har aldrig haft så härliga kompisar att vara med som hon har nu. Dockspelaren Mårten Sanden, Dockspelaren

Så går dagarna och Merimee och Valetta börja undra en del över de andra hotellgästerna. Så skumma och faktiskt riktigt obehagliga! Speciellt Doktor Bauer som ställer konstiga frågor till flickorna och en kvinna som heter Alice går varje dag till receptionen och frågar efter brev (som aldrig verkar komma). Vad är det egentligen för ett hotell de bor på? Dockspelaren, Dockspelaren, Mårten Sanden

Ju längre in i handlingen vi kommer desto mer mystiskt och spännande blir det. Dockspelaren

Dockspelaren för tankarna till boken/filmen Coraline (Gaiman) med sina parallella världar. Jag undrar också om Sandén ger en medveten blinkning till den moderna klassikern Rum 213 (Angerborn) genom att ge Merimees klassrum samma nummer, nämligen 213. Dockspelaren, Dockspelaren, Dockspelaren

Sanden har skrivit en mycket bra uppföljare till sin bok Ett hus utan speglar! Samma typ av barn dvs de goda läsarna, de som behöver utmanas och uppmuntras kan (ska!) läsa Dockspelaren. Som vuxen och van läsare av barn- och ungdomsböcker njuter jag av läsningen. Så välskrivet och finurligt! Sanden ger sina unga läsare en suggestiv och unik berättelse i flera lager som de inte kommer att glömma i första taget.

Dockspelaren är en modern Rosemarys baby på bok för 9-12-åringar. Läs den! Ge bort den! Högläs den hemma (eller i skolan) med ditt mellanstadiebarn! 

Titel: Dockspelaren

Författare: Mårten Sanden

243 sidor, ISBN: 9789129732351

Vi har tidigare skrivit om Mårten Sanden och författarbesök på Biblioteksbubbel. Vi har också skrivit om julboken Skorstensjul

Dockspelaren Mårten Sanden, Dockspelaren

Det är jag som är Mickan!

När familjen bestämmer sig för att flytta bestämmer sig Mikael för att löpa linan ut och kalla sig för Mickan bland nya kompisar och klasskamrater.
Mikael är född i en pojkes kropp men känner sig inte bekväm i detta. Hon har blivit svårt mobbad i sin skola och inte mött någon förståelse hos lärare eller skolledning.
På den nya skolan välkomnas Mickan och där finns en större förståelse. Det är allt lite pirrigt när läraren presenterar Mickan och hon stegar in i en ny jeanskjol.
Boken beskriver sedan Mickans första året med både mot och medgångar. Strax innan sommaravslutningen är Mickan beredd att berätta om sin stora hemlighet för sina klasskamrater, stöttad av sin lärare och familj.
Det här är ingen stor litteratur, allt är lite väl tillrättalagt, men en mycket viktig bok som jag anser bör finnas på alla bibliotek. Jag kan bara påminna mig om en enda ungdomsbok, Utan titel, där Mio också gillar att gå i kjol emellanåt.
Saga Becker, skådespelare, skriver på baksidan av Det är jag som är Mickan. " Hade jag haft en sådan här bok när jag växte upp hade jag  inte känt mig så ensam."
Boken är skriven av Malin Nilsson och Vanessa López med illustrationer av Daniel Sjö.

Dystopi med en twist

I Ann Aguirres dystopitrilogi Razorlands första del, Enklav,  möter vi huvudpersonen Spadertvå i sin enklav Collage när hon ska få sitt namn och äntligen räknas som vuxen. Hon har tränat hela livet för att bli jägarinna, och nu är tiden inne. Hon fyller 15 år.
Jägarna och jägarinnorna jagar föda och ser till att freda enklaven från freaksen, zombieliknande varelser som attackerar i mörkret. Enklaven är belägen under jord, i ruinerna av New Yorks tunnelbana. Reglerna och levnadsvillkoren är hårda, rollerna är tydliga. Vissa jagar, andra avlar, bygger, lagar mat eller tar hand om småglinen. Enklaven styrs av Äldsten, vilket inte bara är en titel, utan helt enkelt enklavens äldste medlem. Ordhållaren är den som har kunskap om historien och artefakter och att undanhålla fynd från enklaven straffas hårt. Det hårdaste straffet är förvisning.
Spadertvå paras ihop med jägaren Tålig, en ung man som inte fötts i enklaven, utan ovanjord. Historierna om ovanjord är fulla med hemskheter, tex att vattnet fräter sönder en.
Trots sina olikheter så är Spadertvå och Tålig ett bra team som strider och jagar bra ihop.  En dag hittar de ett sändebud från en närliggande enklav. Han berättar att freaksen anfallit enklaven och ber om assistans. Spadertvå och Tålig skickas på spaningsuppdrag och kan konstatera att Nassau är utplånat. Spadertvå och Tålig anar en viss förändring hos fienderna, men Äldsten och Ordhållaren håller inte med och förbjuder dem att säga nåt till resten av enklaven. Situationen eskalerar och det hela slutar med att Spadertvå och Tålig blir förvisade. Tålig menar att deras enda chans är att ta sig ovan jord, till ett ställe som hans pappa berättat om, i skogarna norröver.

Andra delen heter Utpost och tredje delen heter Hord, och här kommer twisten!

Det är en mycket spännande, om än något blodig, apokalyptisk berättelse. Jag har dock lite svårt att få ihop tidslinjerna. Enklaverna verkar ha funnits i åtminstone tre- fyra generationer, men ändå så har Tålig fötts ovan jord. Livet i enklaverna är hårt och osunt, så den Äldste är runt 25 år, men ändå. Det talas om krigen för flera hundra år sedan, men konserver och böcker finns kvar. Det behöver ju iof inte vara krigen i sig som skapade sönderfallet av samhället och freaksen, det är min tolkning.
Den har jämförts med Hungerspelen och jag tycker att den är minst lika läsvärd, trots problemet med tiden.

  

Snabbläst i värmen

Jag har just avslutat två lättlästa böcker. Den ena är senaste boken i SPLEJ serien, av Torsten Bengtsson, SPLEJ och mysteriet med den hemska sanningen och Super Human, utan vingar, av R T Martin, första delen i en sci-fi serie.

Jag har läst några av de andra böckerna i SPLEJ serien och även använt några av delarna i läsgrupper. Detta är defintivt böcker med ett innehåll, som räcker för att diskutera kring.

SPLEJ är de fyra vännerna, Peo, Lollo, Ester och Jamal. De har en Youtube kanal, där de lägger upp filmer kring sådant de tycker är viktigt.

I denna nionde del i serien hittar Peo och Jamal , David gråtande på toaletten efter idrotten. Han berättar att två killar hotat honom till livet i hans klass, för att han är jude.
Peo och Jamal förstår ingenting. Hotad till livet i skolan, för att David är jude, varför det?
Även om de blir rädda och förvirrade, vill de absolut hjälpa honom. Men de förstår inte varför David blir hotad för att han är jude. David berättar att det beror på saker som hände under Andra Världskriget.  Snart blir det värre, killarna som hotat Oskar sprejar ett hakkors och skriver Heil Hitler på en vägg på skolan. Nu blir rektorn inblandad och hon bestämmer sig för att snarast sätta stopp för det hela.
Splej gänget tänker att det bästa de kan göra är att spela in en film och lägga upp på sin kanal, där de berättar om vad som hänt. Först måste de lära sig mera om Andra Världskriget. Ord som "koncentrationsläger och Förintelsen" måste de lära sig mer om. Plötsligt får Peo en idé. De kanske skulle kunna intervjua Davids farmor, som suttit i koncentrationsläger, när hon var barn. Skulle det vara möjligt, skulle hon orka? När de kommer fram till sommarstugan, som de har som studio är någon redan  där, någon som inte vill dem väl.

Super Human/ utan vingar, första delen i en lättläst sci-fi serie, med serietiteln Superhuman.

Cassies förra födelsedag var ensam och sorglig. Hon och hennes vänner hade gått skilda vägar av olika orsaker. Nu när hon skall fylla sexton år har hon nya vänner och det blir en rolig födelsedag. På natten har Cassie en mycket verklig dröm. Hon drömmer eller känner att hon svävar flera meter över marken. Drömmen är så verklig att hon vaknade och försökte sätta sig upp, men då finns ingen säng att ta tag i. Hon befinner sig verkligen några meter upp i luften. Cassie har under en lång tid haft drömmar om att kunna flyga, men nu verkar det som att hon verkligen har den förmågan.

Bokens titel Super Human, syftar på olika superförmågor en människa skulle kunna ha i framtiden eller  bara i bokens värld. Den stora frågan för Cassie är, skall hon avslöja sin förmåga eller skall hon hålla tyst om den. Hon är rädd att bli betraktad som underlig om hon avslöjar att hon kan flyga. I en nödsituation ställs hon inför ett ultimatum.

Detta är två lättlästa böcker för 9-13 år. Båda har ett budskap och ett viktigt innehåll, dvs "att få vara den man är och att bli accepterad för det. Lätt att säga, svårare att efterleva. Kanske kan böcker ibland hjälpa oss en bit på vägen.

Tiger eller inte

En tråkig sak med att köpa böcker till biblioteket är att allt kommer platsat. En nödvändighet för att böckerna ska hålla, men en del av den taktila upplevelsen försvinner. Den här boken är fylld av underbara illustrationer och pappret känns sådär matt och lite dammigt som jag älskar. Och det ser ut som att pärmen är tygklädd, lite rutig struktur, och med både titel och bild i relief. Jag tror att jag skulle gilla att hålla i den här boken, utan plast, och att liksom stryka lite över pärmen medan jag läste. Men jag får nöja mig med att tänka mig hur det hade känts.

Nora har tråkigt hos mormor den här dagen. Det finns ingenting att göra. Nora är för gammal för mormors löjliga lekar. Nora tänker inte gå ut i trädgården och leta efter den tiger som mormor påstår att hon sett där tidigare under dagen. Nora tror inte heller på att där finns trollsländor som är stora som fåglar, växter som kan äta en hel människa och en sur isbjörn som fiskar. Nora vet att allt det där är trams som mormor hittar på. Trädgården är en helt vanlig tråkig trädgård, med tråkiga växter och tråkiga insekter.

Och även om det skulle visa sig att det finns trollsländor stora som fåglar så finns det i alla fall ingen tiger. Och även om det sen skulle visa sig att det finns växter som skulle kunna äta upp åtminstone Noras giraff Jeff så finns det ingen tiger. Och även om det dessutom finns en otroligt sur och grinig isbjörn som fiskar i den lilla trädgårdsdammen så finns det ABSOLUT ingen tiger. Så det så!

Unga med ångest

I somras skrev jag om Ann-Helen Laestadius bok Tio över ett, som handlar om en flicka som är så otroligt rädd för att Kiruna ska rasa ner i gruvan som växer in under staden. Hennes ångest tog sig en rad olika uttryck och Laestadius beskrev det så himla bra.
Igår läste jag ytterligare två ungedomsböcker som behandlar ångest på olika sätt. Båda två lättlästa historier från Nypon förlag.

Först ut var kanadensiska Alex Van Tol bok Koll på läget. Chick är äldsta sonen till en extremt prestige- och prestationsinriktad pappa. Han är duktig i skolan - men aldrig bra nog, med i skolans debattlag - men inte tillräckligt målinriktad, bäst i fotbollslaget - men gör aldrig tillräckligt många mål. För att hålla krav och oro på avstånd skriver Chick listor, massor med listor. Varje dag efter skolan rusar han upp på sitt rum för att få ur sig all stress och press genom att skriva ner tio eller tolv punkter under rubriker som: "Saker som gör mig nervös", "Hur du vet att det är något allvarligt fel på dig", "Vilka tokiga saker har hänt idag".

Chick inser själv att han har ett problem, men han vet inte hur han ska lyckas ta sig ur det. När han äntligen lyckas komma lite närmre Audrey, tjejen som han trånar efter, blir listorna ett ännu större problem. Hur kan han erkänna för henne att han lider av tvångssyndrom? Det går ju bara inte!

Den andra boken är skriven av Johanna Nilsson och heter Fågelflickan. Jag läste massor av Johanna Nilssons romaner för kanske femton år sedan, men nu var det länge sedan sist. Ofta skriver hon om väldigt jobbiga och svåra ämnen och Fågelflickan är inget undantag. Minna drömmer om att bli en fågel. Att bli så lätt att hon kan flyga. Och för att bli lätt, viktlös, får hon inte äta något som tynger ner henne. Men fågeldieten gör henne trött, så otroligt trött. Trots det springer hon en timma varje morgon. Hon har förlorat alla sina vänner och hennes föräldrar grälar om henne. Den enda som tycker om henne är lillebror Tom. Minna älskar Tom över allt annat. Han är så mjuk. Och varje kväll berättar hon en saga för honom. Ibland handlar sagan om Fågelflickan, som nästan helt har slutat äta. Tom tror på allt Minna hittar på och nu vill han bli en fågelpojke. Nästa morgon äter han ingen frukost, och på kvällen vill han inte ha någon middag fast det är spagetti och köttfärssås. Minna blir förtvivlad. Hur ska hon kunna få Tom att äta, utan att själv behöva göra det? Han får inte bli som hon, och förlora allt det mjuka fina.

Båda böckerna behandlar jobbiga ämnen, men slutar ändå hoppfullt. Det är kontroversiellt att skriva om ätstörningar för barn och unga, av rädsla för att inspirera någon, men det känns inte som den här boken skulle göra det.

Som med alla Nypon förlags böcker finns det arbetsmaterial på förlagets webbplats. Sök på bokens titel.

 

.