tisdag 14 februari 2017

Valentinetips! När jag lät dig gå

Idag "Kärleksbombar" vi bloggen. Här kommer mitt Valentineboktips:

När jag lät dig gå är fortsättningen på Om jag stannar, boken som blev film för några år sedan. Det är Gayle Forman som skrivit dessa böcker som handlar om stor sorg men också om stark kärlek.

I den första boken Om jag stannar råkar Mia och hennes familj ut för en förfärlig bilolycka. Mias bror och föräldrar överlever inte olyckan och Mia själv ligger länge och svävar mellan liv och död. Mias kille Adam vakar vid hennes sjukbädd.

Nästa bok När jag lät dig gå börjar tre år efter trafikolyckan. Mia och Adam har gått vidare med sina liv. Mia har flyttat till New York och går på den kända musikskolan Julliard, hon är en mycket duktig cellist. Adam har också satsat på musiken med då som popartist, han reser världen runt och han och hans band är numera superkändisar. Mia och Adam är inte längre tillsammans, de har inte haft någon kontakt alls med varandra sedan Mia flyttade iväg.

När boken börjar befinner sig Adam i New York med sitt band och går runt på stan och hoppas att ingen ska känna igen honom. Han mår inte speciellt bra. Kändisskapet har gjort honom både klaustrofobisk och osäker på sig själv och på sin omgivning. När Adam går förbi Carnegie Hall ser Adam plötsligt en stor bild på Mia. Tydligen ska Mia ha en cellokonsert på Carnegie Hall samma kväll och Adam är precis utanför. Han går in, köper biljett till kvällens konsert med Mia och sjunker ner i konsertfåtöljen. Efter konserten ber Mia via en anställd på Carnegie Adam att komma till hennes loge. Mia och Adam träffas nu en kort stund för första gången på flera år.

De finns mycket att säga mellan ungdomarna men inte så mycket blir sagt. Adam säger hejdå till Mia och ger sig iväg efter en kort stund. Han ångrar att han överhuvudtaget gick på konserten. Mia tillhör hans förflutna. Nu ska ha gå vidare med sitt liv och sin karriär.

När jag lät dig gå och Om jag stannar finns både på svenska och engelska på Tolvåkerskolan. De är populära böcker bland tonåringarna. Om du vill läsa böckerna på engelska så heter de If I stay och Where she went.



måndag 13 februari 2017

Fin bok om samer

Bildresultat för vid trädgränsen bok

Kulturrådet skickar ut böcker till biblioteken ett par gånger/år, en del böcker är av nya författare och en del smalare litteratur. Folkbiblioteket delar generöst med sig av barn och ungdomslitteraturen till skolbiblioteken.

I år fick jag denna fina bok som handlar om femåriga Ibbá som bor med sin mamma och pappa i byn Polcirkeln, vid polcirkeln. har finns bara fyra hus, och inga andra barn än Ibbá . Storasyster  Sunná går på internatskola och kommer bara hem ibland. Ibbá hittar ändå lekkamrater, baland djuren, men även bland de vuxna. Hon skapar även en parallell värld där hon kan flyga mot stjärnorna på en ugglas rygg, och träffa Álu från ganijfolket som bor i underjorden.

Men åren går och det är dags för Ibbá att börja skolan. I skolan pratas det bara svenska och på internatet styr föreståndarinnan, fröken Karlsson, med järnhand. Livet blir inte så roligt, allt som Ibbá är van vid är fel, inte svenskt. Den enda vuxna som skrattar och som hon vågar bli vän med är Tant Rut, som delar ut maten. I skolan kallar barnen Ibbá för lögnare när hon berättat om sina berättelser hemifrån, så hon bestämmer sig för att aldrig mer prata i skolan.

Jag känner verkligen med Ibbá, att skiljas från sina föräldrar och allt hemvant för att bo hela sin skoltid på internat långt borta kan inte varit lätt. Samiska fick de inte prata, och maten, helt vanlig svensk husmanskost, var lika obekant som språket. Boken genomsyras dock av en postitiv syn, bilderna är vackra och det är intressant att läsa mer om den samiska kulturen. En oväntad pärla!
Boken heter "Årddå vid trädgränsen" och är skriven av Harriet Nordlund. Boken finns även utgiven på lulesamiska.

Magisterium av Holly Black och Cassandra Clare

Holly Black och Cassandra Clare är två framgångsrika amerikanska författarinnor som slagit sig ihop och skrivit serien "Magisterium" tillsammans. Holly Black har bla skrivit fantasyserien "Spiderwick" och Cassandra Clare har bla skrivit serien "Shadowhunters". Jag är omåttligt förtjust i båda serierna och därför blev jag oändligt nyfiken på vad de skulle kunna åstadkomma tillsammans!

Den första boken, av fem, heter "Järnprovet" och huvudpersonen är en kille, Callum Hunt. Hans pappa är rabiat motståndare till allt vad magi innebär, och han har satt upp tre enkla regler: 1. Lita aldrig på en trollkarl 2. Lyckas aldrig med en uppgift som en trollkarl ger dig 3. Låt aldrig en trollkarl ta dig till Magisteriet. Callums pappas motvilja till magi beror på att han anser att den dödade Callums mamma under det stora trollkarlskriget. Dessvärre så kallas Callum till inträdesprovet till Magisteriet precis som alla andra, och att utebli är helt otänkbart. Han gör precis allt han kan för att misslyckas med inträdesproven, men till både sin och pappans förfäran så blir han ändå antagen.
Magisteriet ligger väldigt avsides, och undangömt. Calls pappa bestämmer sig för att om Call åker till Magisteriet så får han klara sig själv, så Call känner sig mycket ensam. Som tur är så hittar han två vänner, Aaron och Tamara. Givetvis så finns det en ond trollkarl och otrevliga elever som gör livet surt för de tre vännerna. Och problem som måste lösas, av outbildade magiker...

Trots att intrigen och persongalleriet påminner om böckerna om Harry Potter så skulle jag ändå vilja säga att de är mycket olika. Kanske mest för att jag har levt med Harry i nästan 20 år vid det här laget, och att hans värld är så välbekant.  Här är det andra intriger och svårigheter, men även mycket humor och bus. Hittills så har det kommit ut tre böcker, "Järnprovet", "Kopparhandsken" och "Bronsnyckeln". Jag längtar till nästa som kommer ut i år, på engelska, "The silver mask".

 Järnprovet Kopparhandsken Bronsnyckeln

torsdag 9 februari 2017

Snön är här

Så blev det ändå lite vinter med snö till slut. Det är härligt att se alla barn röda om kinderna och med pulkor på släp. Hoppas att snön nu får ligga några dagar så att alla hinner njuta och inte bara oja sig över vägkaos och snöskottning.
Efter timmar ute i det vita kan det väl passa med en bok om snö kanske...

Åsa Karsin har skrivit och ritat en alldeles underbar bok som heter Solvej och tjottablängaren. Solvej har fått en spark av mormor och tänker minsann svischa fram med den i backen, så kan de andra sitta där i sina långsamma pulkor. Hon upptäcker snabbt att sparken uppför sig annorlunda i nysnön än på den plogade vägen. När hennes bäste kompis Sixten råkar skratta åt hennes vedermödor i backen är måttet rågat. Han får sig en tjottablängare så att näsan börjar blöda. Då blir det fart på Solvej och i ilfart är hon hemma med honom hos pappan. När Sixtens pappa berömmer henne för hennes omtanke att komma hem så snabbt med den skadade känns det inte alls bra och fikat växer i munnen...
Vilken dramatik! Underbar att läsa och boksamtala kring.



Det är inte mindre dramtatik i Laura Trenters bok Snögrottan. David och Andreas är ute och leker i snön. De har kommit på att de kan bygga en snögrotta och allt är bara roligt till en början. Så kommer plogbilen och plötsligt är de instängda i en kompakt snövall och kan inte ta sig ut. Det är trångt och dåligt med luft. Snart förstår de att de är riktigt illa ute och kanske kommer att dö där i snön trots att de är alldeles nära sina hem. Pojkarna räddas mirakulöst och berättelsen slutar lyckligt. Boken bygger på en verklig händelse men är bearbetad av Laura Trenter. Snögrottan finns som en klassuppsättning på våra skolbibliotek. Den är nästan ständigt utlånad och uppskattas mycket av både lärare och elever.





Till sist en ungdomsbok på snötemat. Det är minsann inte mindre dramatik i den här boken, är det naturkrafterna som inspirerar författarna till dessa spännande berättelser? Boken heter Snöstormen och är skriven av Sofia Nordin. Jag har skrivit om boken tidigare HÄR på bubbel.
















Teatersällskapet Tage Granit har spelat 2084 för Korsbackaskolans åttor

Välkommen till år 2084!
Ett Sverige med stängda gränser och där allt som sticker ut och är annorlunda har raderats bort. Samhället styrs av en stark ledare som utger sig för att veta exakt vad medborgarna behöver för att må bra och leva i balans. En slags ”all inclusive”-tillvaro där allt är serverat och klart och där en slipper ta egna beslut. 
I 2084 får vi träffa Winston och Lea. Winston är en helt vanlig medborgare som lever ett stillsamt och inrutat liv. Han har aldrig reflekterat över sin tillvaro utan gör det han blir tillsagd. Plötsligt dyker Lea upp och hävdar att hon är hans syster. Lea lever på flykt undan polis och militär eftersom hon utgör ett stort hot mot samhället genom att ha fötts med en egen fri vilja och dessutom vet hur hon ska frigöra den hos andra. En spännande och omtumlande resa inleds och där de båda till slut måste lita på varandra för att överleva. Kan de med publikens hjälp nå ut till alla medborgare och rasera det rådande samhället? Kan de tillsammans skapa förändring?
Vad händer när idéer om den starkes rätt att styra över den svage vinner stöd igen? Vad händer med dig som individ när du måste underkasta dig och lyda och den din egen vilja inte längre räknas? Hur kan du värna din självrespekt och din respekt för andra människor?

Det var en väldigt bra föreställning och under teaterns gång så hade jag Aldous Huxleys Du sköna nya värld i bakhuvudet  och Orwells 1984. 
Föreställningen väckte många tankar och frågor. Hur ser vår framtid ut egentligen? Just nu är det lite upp och nervända världen bland annat för det märkliga presidentvalet valet i USA och det är ju inte utan anledning en kan känna lite oro.
Jag hoppas att människan fortsätter att kämpa för mänskliga rättigheter, och stå upp för demokratin och att våga höja rösten när något är fel. Jag hoppas att vi aldrig hamnar i samma sits som Winston och Lea!

måndag 6 februari 2017

Samernas nationaldag 6/2

På Rinnebäcksskolans bibliotek är det skyltat med böcker om och av samer.



Vill du läsa mer finns det information här:  Wikipedia och samer.se

söndag 5 februari 2017

Billie Billie Billlie...

Det har kommit en ny bok om Billie. För nästan exakt ett år sedan skrev Maria om den första boken Billie: Avgång 9:42 till nya livet här på bloggen och hyllade den levnadsglada Billie som gör allt för att försöka förstå alla märkliga saker i sitt nya liv. Som det här med regler och begränsningar och hur någon som till synes har allt ändå inte är glad.


I den nya Billie: Du är bäst fortsätter vi följa Billies försök att tina upp sin fosterfamiljs relationer till varandra och sin omgivning. Hon är så klok, lilla Billie, vild och snusförnuftig på samma gång, normbrytande och mån om att förstå, göra rätt, passa in, anarkistisk och lillgammal.
Billie är verkligen inte en endimensionell karaktär, hon går sin egen väg samtidigt som hon kämpar för att göra det som är rätt, när det är viktigt. Ett exempel. "Jag kan inte vara en person som går ut genom dörren samma tid varje morgon. Det är som om det är en omöjlighet. Jag måste tänka klart några tankar medan jag sitter på toa först. Jag måste lyssna färdigt på en låt. Jag måste plocka ihop mina saker, i min takt. Om inte morgonen blir på olika sätt olika dagar så dör jag." Även om detta betyder att hon ibland kommer för sent till skolan. Samtidigt, när hon blir vald till klassens kamratstödjare gör hon verkligen allt för att alla ska känna sig sedda, inkluderade, viktiga. Trots att Billie själv blir helt slut av allt vänskapande. Men det går inte att göra en sån sak halvhjärtat. Hon revolterar mot det som inte känns viktigt och ger allt när det verkligen behövs. En fantastisk inställning. Alltför många tror jag ger med sig i småsaker som inte betyder något och struntar i det väsentliga eftersom det ofta kräver mer arbete. Vi borde nog alla lära lite av Billie.

Böckerna om Billie är absolut inte händelselösa, ändå är det inte de yttre omständigheterna som är de viktiga för mig. Det allt som sker inuti Billie, hennes tankar och känslor, som jag fastnar mest för. Jag hoppas verkligen att Bille kommer tillbaka snart så att jag får fortsätta följa hennes liv i Bokarp. Jag tillhör verkligen en av de som behöver mer Billie i mitt liv!

ps. Marias slutord i recensionen av Bille: Avgång till nya livet blev förresten blurbade på baksidan av nya boken. KUL!!!