Vi som färdas långt... men inte riktigt når fram!

Idag packade jag upp en stor låda nya böcker och det kändes som att jag norpade åt mig hälften av alla böckerna för att jag ville läsa dem själv.

En av böckerna som jag sett fram emot att bläddra i var faktaboken Vi som färdas långt... Den handlar om djur som migrerar, och varje djur har fått ett uppslag var. Sist ut av migranterna är människan, och allra sist finns ett uppslag med en världskarta. Tyvärr är inte de olika djurens rutter inritade utan läsaren får själv gissa sig till hur de rör sig över klotet.

Bilderna är boken stora behållning. Det är fantastiska illustrationer av Chris Madden som, trots att de inte är superdetaljerade, får fram varje djurs och miljös särprägel. Tyvärr är texten som hör till varje djur alltför sparsam. Jag får egentligen inte veta så mycket mer än att djuret reser långt och varför - ofta för att lägga ägg eller söka mat. Jag hade velat ha en lite längre text, och kanske en liten bild av jorden med resrutten inritad på varje uppslag. Då hade jag fått en bättre överblick över exakt hur långt de här djuren rör sig. Nu blir det extremt abstrakt till och med för mig som vuxen och för ett barn som har ännu sämre uppfattning både om tid och avstånd blir en upplysning om att "På vintern simmar vi till de varma, tropiska haven. [...] Men när sommaren kommer färdas vi till de iskalla polarhaven." ganska meningslös.

Jag vet inte riktigt varför man ska läsa den här boken. Som faktabok för att lära sig mer om djur är den alltför kortfattad och som sagobok för upplevelseläsning blir det alltför tjatigt med de korta ganska likartade texterna om djur efter djur. Jag gillar upplägget att se människan som ett djur som migrerar bland andra djur som migrerar, och visst skulle den kunna ge upphov till intressanta diskussioner om flykt och migration, men det blir för futtigt. Nu har jag inte testat den på målgruppen än, kanske ser de saker som jag inte ser, men för mig räcker den tyvärr inte riktigt till. Jag hade högre förväntningar än så. Om texterna varit utförligare. Om författaren dragit det här med människans migration längre, tagit in forntida folkvandringar eller tryckt mer på migration på grund av otrygghet och basal behov. Då hade det kunnat bli riktigt bra.

Slangbellan till Lisa Lundmark

I höstas hyllade jag boken Haj-Jenny av debutanten Lisa Lundmark. Läs mitt inlägg här. Igår fick hon Sveriges författarförbunds debutantpris Slangbellan. Priset är på 30000 kronor, ett diplom och en handgjord slangbella av trä. Det sista tycker jag är ganska roligt, speciellt eftersom det är författaren Kalle Güettler som täljt den.

Stort grattis till Lisa Lundmark och alla introverta

där ute som fått en bok som handlar om dem!

Falafelflickorna

Falafelflickorna är Christina Wahldéns alldeles nyskrivna bok för mellanåldern och uppåt (Hcg). Jag har läst många (de flesta) av Christina Wahldéns böcker och kan bara konstatera att hon är en mycket skicklig och engagerad författare. Wahldén har ett förflutet som journalist och ofta kombinerar hon på ett lyckat sätt reportageskrivande med det skönlitterära berättandet. I boken Falafelflickorna belyser Wahlden fenomenet med barnäktenskap som är ett skrämmande och tyvärr aktuellt samhällsproblem i dagens Sverige.

Boken utspelar sig i en storstadsförort, ett så kallat problemområde. Det är sommar och varmt. Ungdomarna är kvar i förorten där semesterresor är ovanliga. Huvudpersonen är 13-åriga Hawa som i hemlighet drömmer om att bli polis. Hawa är ofta inne på polisens hemsida för att läsa om yrket och vilka krav som ställs på de som ska söka till polishögskolan. Hawa hänger också på biblioteket där hon har blivit god vän med bibliotekarien Barbro.

En dag träffar Hawa på klasskompisen Halima. Hawa förstår snabbt att Halima har problem, riktigt stora problem! Halimas familj planerar bröllop och det är Halima som ska (tvingas) gifta sig med sin mycket äldre kusin. Halima vill absolut inte, hon är bara 13 år, hon vill gå färdigt skolan, åka ut och resa och så småningom välja själv vem hon ska gifta sig med.

Falafelflickorna är en angelägen bok som jag hoppas blir läst av många. Jag tror att boken kan bli en (livs)viktig hjälp för barn och ungdomar som är utsatta för barnäktenskap och äktenskap utan samtycke.

Tidigare har Christina Wahldén i t ex Kort kjol, Villig och Fallen flicka belyst andra aktuella samhällsproblem. Wahldéns författarröst är oerhört angelägen för barn- och ungdomar i dagens mångkulturella Sverige. Med hjälp av hennes böcker kan man få hjälp att förstå varandra och se på sina egna eventuella problem utifrån.

Wahldén visar också via sina böcker på en möjlig väg till hjälp där det behövs!

Att sätta ner foten

Lisen Adbåges senaste bilderbok Dom som bestämmer berättar en historia som vi alla kan känna igen oss i. Dramat utspelar sig på en gård mellan husen. Vilken gård det handlar om kan fritt tolkas in av betraktaren. Här finns två gäng, "Dom som bestämmer" och "Vi som inte får vara med". Bara genom att titta på de underbara bilderna har läsaren klart för sig vilket gäng som är vilket. "Dom som bestämmer" jagar hela tiden bort det andra gänget från vattenleken, gungorna, klätterställningen eller kojbygget. De utövar sin makt och förstör. Men här finns hela tiden en känsla av att det är mycket roligare att vara en i gänget "Vi som inte får vara med". De ser glada ut och samarbetar i leken, i alla fall tills de andra kommer.
Till slut får de kuvade nog och uttrycker unisont ett NEJ! Det blir så misslyckat för "De som bestämmer" när de andra bara drar iväg från fotbollsplanen. Inget sockersött slut med andra ord utan mer som om det vore based on a true story.
En fantastisk berättelse som kan ge råg i ryggen.Det som gör berättelsen så stark är att varken bilderna eller texten berättar för mycket, inga pekpinnar, inget skrivet på näsan.
Boken som enligt förlaget vänder sig till åldern 3-6 år tycker jag kan läsas långt upp i lågstadieålder. En pärla att använda i boksamtal om mobbning och civilkurage.

Malin Stehn på Nyvångsskolan

Idag är författaren Malin Stehn på Nyvångsskolan. Hon träffar alla femmorna och inleder sina lektioner med att prata lite om sig själv och vad det var som gjorde att hon blev författare. Efter att ha presenterat några av sina böcker, bl a den senaste "Han är inte min bror", som kommer ut i maj, övergår lektionen i frågestund och sedan en skrivövning med eleverna.
"Det som är nästan svårast för alla författare är gestaltning", säger Malin. Dvs att beskriva t ex hur en person känner sig, så att läsaren förstår, men utan att skriva ut"Hon var rädd", Lisa blev jättebesviken" osv.  Malin har med en lång rad exempel, som eleverna får öva på.

Malin Stehn har skrivit 38 böcker i skiftande genrer och för olika åldrar. Läs mer om detta på  http://malinstehn.se/.

Fulet av Teater 23

Affisch gjord av Alexander Jansson

Just nu spelas föreställningen Fulet på Tolvåkerskolan. Det är Teater 23 som ligger bakom med regi av Rikard Lekander. Fulet bygger på en novell skriven av John Ajvide Lindqvist. Novellen hittar man i Lindqvists bok Låt de gamla drömmarna dö. Föreställningen beskrivs som en "Skräckföreställning i skolkorridoren" och det är precis vad det är. Fulet handlar om mobbing som går helt överstyr. Så här beskriver Teater 23 föreställningen: 

"Fulet var hon i klassen som ingen riktigt pratade med. De enda som verkligen la märke till henne var Kim och Sandra. De störde sig på henne, äcklades av henne och avskydde hela hennes person. Så en ödesdiger fredag fick Kim och Sandra en idé. De bestämde sig för att utsätta Fulet för ett elakt skämt för att sätta henne på plats. Men konsekvenserna av skämtet började snabbt att eskalera bortom Kims och Sandras kontroll och snart gick tragedin inte längre att undvika."

Alla Tolvåkerskolans elever i klass 7 ser den dryga timmen långa föreställningen. Under eftermiddagen fick jag följa med en klass. 

Det var mycket bra! Men obehaget kryper på! 

Med subtila ljus- och ljudeffekter förmår Teater 23 verkligen att förstärka novellens förfärliga mobbingtema. Jag tror inte en endaste elev eller lärare gick ifrån föreställningen oberörd. Det öppna slutet lämnar samtidigt utrymme för diskussioner och reflektion. 

Mobbing förekommer tyvärr och det är viktigt att uppmärksamma och diskutera. Det är inte bara de riktiga mobbarna som är vidriga. Den tysta massan kring mobbarna bidrar också till situationen.

Dagen du förstörde allt

"Vi följs alltid åt" 

Detta är första meningen i Linnea Dahlgens debutbok Dagen du förstörde allt. Boken handlar om Melanie och Kassandra som är bästa vänner och alltid följs åt trots att de nu går första året på gymnasiet. De har varit bästisar hur länge som helst och fastän de nu inte går i samma klass längre är de tightare än någonsin.

Så händer det som är helt otänkbart!
Kassandra försvinner och Melanie blir ensam kvar.

"Något är fel. Det här kan inte hända"

Dagen du förstörde allt är en bok för äldre tonåringar om stark vänskap, om nattsvart sorg och om att må psykiskt dåligt. Linnea Dahlgrens (bild)språk är mycket vackert och poetiskt. Vem skulle inte vilja besöka platser med namn som Solgläntan och Tidssmygen?

Boken är mörk men ger ändå hopp om att man kan komma vidare ur stor sorg.

"Och så gör jag det. Jag vill inte, men jag gör det ändå. Jag låter dig gå"